Sjöfarten har under lång tid spelat en mycket stor roll för Österbotten. Redan den tidiga bondeseglationen innebar sysselsättning för traktens befolkning vid varven och ombord på skutorna. Bönderna fick behövliga inkomster från fartygsvirke, bättre möjligheter att sälja sina jordbruksprodukter och trävaror och intäkter från rederiverksamheten. Städer grundades och växte upp runt de största hamnarna.  

Den österbottniska sjöfartens guldålder fick sin början med stapeltvångets avskaffande år 1765. Det betydde att de österbottniska städerna fick handla direkt med utlandet. Mäktiga borgarfamiljer satte sin prägel på livet i städerna, på politiken och på modet. Landsbygdens befolkning tillverkade den tjära och det virke som hörde till de vanligaste österbottniska exportprodukterna, och oceangående fartyg byggdes vid de österbottniska skeppsvarven. Många storbönder var delägare i fartyg. Men rederiverksamheten var ingen säker bransch.  Om ett rederi gick i konkurs innebar det att många måste gå ifrån sina hem. Seglationens sammanbrott i slutet av 1800-talet blev en av orsakerna till den stora emigrationen från Österbotten.  

Österbotten har varit, och är, en viktig region för den internationella sjöfarten. Möjligheten att sälja större mängder varor på export drev fram det som skulle bli stora metall-, trävaru-, maskin-, kemi- och textilindustrier i Österbotten.